Hej! Jag undrar hur läsarna gör sina bedömningar. Jag märker t ex att jag direkt vill ha med böcker som jag älskar. Och då blir det 4.or och 5r. Jag tror att jag skulle ha väldigt svårt att sätta en 1:a. Det känns taskigt och som att man underskattar den som skrivit boken. Är det bara så att jag är överkänslig, eller...?? Har ni andra inga problem med detta?? Och betyget 3; är det "medelbra"?? I så fall borde ju jättemånga böcker hamna där... M v h, Mohikanen, ny medlem.
Jag tror att det kan vara en poäng med att läsa "de fina" klassikerna. Inte för att de anses "fina" eller klassas som klassiker (idag kan man läsa om moderna klassiker eller rentav "blivande klassiker!) så det har i mångt och mycket blivit ett säljargument, men det är utan tvekan så att många klassiker har spelat en stor roll för litteraturen som sådan, oss människor och vår kultur. Genom att läsa Homeros, Shakespeare, Dante osv får man dels en god bild av den tiden, dels har de betytt enormt mycket för litteraturen. MVH Pejob
Jag håller med pejob. T ex så var ju Dikens inte finkultur när det skrevs, medan det idag är klassiker. I framtiden är det kanse Stephen King som räknas som klassiker istället för rusdie Sen kan det vara fördel att läsa visa verk så man vet vad andra kulturyttringar hänvisar till t ex moment 22.
Sen har ju alla olika sidor. Tittar i min bokhylla här , så verkar ju nästan skritzofren...
Ok, Tovan nu förstår jag bättre vad du menar. Det vi talade om var de fysiska bokhyllorna inte de på denna sida (åtminstone var det det jag åsyftade) Vad gäller litteraturkritiken har du givetvis helt rätt man hyllar vissa författare för att de uppfattas som fina och sågar vissa för att de inte är fina nog. Detta märker man i mycket hög utsträckning i de stora dagstidningarna (lokaltidningarna har ibland en bättre kulturjournalistik) men kanske är det inte lika påtagligt i de små kulturtidskrifterna där man ibland tillåter sig att gå på tvären. Vad jag dock uppfattar som viktigt är att man inte uppfattar kulturjournalisterna som något slags gudar som besitter en kunskap vi andra inte har. I många stycken kanske din och min åsikt om en bok är mer värd än kulturjournalisternas då vi inte behöver ta några som helst hänsyn (och inte är mutade med middgar vilka förlagen betalar)
Jag menade snarare bokhyllan här på "bokhyllan", inte den i vardagsrummet. Det kan vara varför jag missförstod er. Jag trodde ni menade att man lägger in en viss sorts böcker här för att framstå som mer finkulturell än man egentligen är, och att sanningen ändå visar sig senare genom inlägg man skriver.
Skillnaden mellan kritiker tror jag kan främst vara att det inte är fint att hylla litterär populärkultur. Den litteraturkritiker som är anställd av en tidning som väljer att hylla senaste boken av Margit Sandemo och såga något av Rushdie har jag inte stött på än. Det finns väl dels en sorts sed inom litteraturkritik om man arbetar med det proffesionellt, dels en viss sorts likriktning inom litteraurkritik som man inte hittar på sådana här ställen där vem som helst kan bli en litteraturkritiker. Oavsett hur lågkulturell ens smak må vara. Om du förstår vad jag menar.
Hej Tovan! Givetvis behöver inte att man har en viss sorts böcker i bokhyllan betyda någonting (det var inte det vi menade) Vad vi menade var att det kan finnas två orsaker till att man har en viss typ av böcker i sin bokhylla. Dels att man läser dem för att man är intresserad. Dels att man köper på sig böcker för att skapa sig en identitet eller snarare image. Hur många köper inte på sig böcker utan att läsa dem? För att det är snyggt med böcker i bokhyllan och att man genom att ha "tunga klassiker" i bokhyllan skapar en bild av sig själv som bildad. Att så är fallet råder inte minsta tvekan om.
Förstår inte riktigt vad som är skillnaden mellan det du jag eller någon annan skriver kontra det kritiker skriver. Är inte kritiker lika subjektiva som du eller jag? Finns det några "objektiva sanningar" om böcker eller övrig konst för den delen? Att man skulle bli klokare av litteraturkritik och komma fram till något slags sanning genom denna ifrågasätter jag. Man upptäcker ganska snart att kritikers uppfattningar går i sär på samma sätt som kanske vår och detta beror givetvis på att det de framlägger på samma sätt som det vi framlägger är våra subjektiva åsikter. Någon objektiv litteraturkritik vet jag inte hur den skulle se ut.
Själv har jag bestämt mig för att vara fullständigt ärlig här och lägga in ALLA böcker jag läser, även de som är långt ifrån finlitterära. Då menar jag till exempel chicklitt, deckare osv. Tycker det är roligt att visa att man har en bredd i sitt läsande, att jag kan njuta av alla genrer (förutom lyrik, har inte tålamodet).
Appropå betygen så är de självklart oerhört subjektiva och jag är övertygad om att humör och liknande spelar in. Ibland kan jag under läsningen känna att en bok inte passar min sinnesstämning och då blir betyget säkert ett annat än om jag läst boken vid ett annat tillfälle. Skicklig berättarteknik och god språkkänsla uppskattar jag dock alltid, oavsett humör.
Men bara för att man har en viss sorts böcker i sin bokhylla betyder väl inte det att man försöker framstå som något annat än den man är, i vilket fall man inte behöver bli "avslöjad"...
Orsaken till att jag har en hel del tunga högt ansedda verk i min bokhylla är för att jag kom hit i samband med en utmaning som jag redan tidigare berättat om. Men för den skull betyder det inte att jag försöker framstå som mer intelligent än jag är. Det jag har i min bokhylla är det jag har läst på senaste tiden, varför försöka göra det till mer än det? Nu tror jag inte att ni menar just mig, men jag tar mig som exempel bara för att visa på att vad man har i sin bokhylla inte behöver säga något om vad man föredrar att läsa egentligen. Utan det som finns i ens bokhylla är det man har läst på senaste tiden, punkt slut.
Betygsättningen bör väl vara högst subjektiv, annars kan man väl strunta i betygsättingen överhuvudtaget och bara se till vad kritiker har sagt om boken. Mitt betyg står för vad boken har gett mig. Och därav kommer det sig att även kritikerrosade och högst populära verk kan få en etta av mig, för att jag avskydde boken i fråga. Förmodligen för att jag inte fattade boken, men jag tänker inte sitta och kasta ur mig en massa höga betyg för vad andra tycker om boken, det blir ju helt galet...
Hej pejob m fl! Anledningen till att jag drog upp märkekläder och designmöbler var att jag ville förklara att det yttre inte alltid utgör ngt bevis på en människas personlighet. Som du skrev; en del "köper" sig en identitet. En del vill med sin bokhylla visa hur "läsbegåvade "de är. Men med tiden, när man lärt känna dem, så blir de ju avslöjade. Lustigt -eller rättare sagt olustigt -att denna läspress uppstår. Men samtidigt får man ju inte "underskatta" ALLA läsare - det FINNS ju trots allt rätt många människor som verkligen kan stå för sin bokhylla. Men vem som är vem...kan bara erfarenheten och tiden lära oss... Ja, detta var vad jag ville ha sagt när jag jämförde med kläder och möbler. M v h Mohikanen.
Hej Mohikanen mfl. Självklart spelar sådant som språk och stil en stor roll då vi bedömmer en bok men vi människor analyserar allt vi upplever utifrån både "förnuft och känsla" och åtminstone i mitt fall kan jag säga att den subjektiva känslan spelar en stor roll och att denna känsla förändras över tiden.
Vad gäller att man kan bedömma en person utifrån dess bokhylla så är detta givetvis en generalisering men en som ofta kunnat ge mig en ganska god fingervisning.
Vad gäller att man inte har råd med märkeskläder eller designmöbler så behöver detta inte med nödvändighet utgöra ett hinder för någon att visa på sin personlighet. Snarare tvärtom. Att köpa sig en identitet är inte liktydigt med att man har en och vad gäller dyra modekläder är min uppfattning ofta den att de bärs av människor som är rädda för att visa sin identitet och personlighet och rädda för att avvika.
Hej Mohikanen mfl. Självklart spelar sådant som språk och stil en stor roll då vi bedömmer en bok men vi människor analyserar allt vi upplever utifrån både "förnuft och känsla" och åtminstone i mitt fall kan jag säga att den subjektiva känslan spelar en stor roll och att denna känsla förändras över tiden.
Vad gäller att man kan bedömma en person utifrån dess bokhylla så är detta givetvis en generalisering men en som ofta kunnat ge mig en ganska god fingervisning.
Vad gäller att man inte har råd med märkeskläder eller designmöbler så behöver detta inte med nödvändighet utgöra ett hinder för någon att visa på sin personlighet. Snarare tvärtom. Att köpa sig en identitet är inte liktydigt med att man har en och vad gäller dyra modekläder är min uppfattning ofta den att de bärs av människor som är rädda för att visa sin identitet och personlighet och rädda för att avvika.
MVH
Men pejob! Någons bokhylla... tjaa? Det stämmer kanske OFTA att den belyser en människas (ägarens) personlighet... men... Ibland tror jag TYVÄRR att bokhyllan är en "skenmanöver": någon vill FRAMSTÅ som någon speciell... Fast å andra sidan: förvillelsen består ju då inte när man lärt KÄNNA vederbörande... Vidare: många mindre bemedlade har ju starka personligheter, men de kan inte uttrycka det i form av snygga märkeskläder eller dyra designmöbler... Ja, du förstår vad jag menar. Tack för dina synpunkter! Jag värderar dem alltid jättemycket, det vet du. M v h.
r. Jag tror att jag skulle ha väldigt svårt att sätta en 1:a. Det känns taskigt 
och som att man underskattar den som skrivit boken. Är det bara så att jag är överkänslig, eller...?? Har ni andra inga problem med detta?? Och betyget 3; är det "medelbra"?? I så fall borde ju jättemånga böcker hamna där... 
Sen kan det vara fördel att läsa visa verk så man vet vad andra kulturyttringar hänvisar till t ex moment 22. 
