Jag undrar ommjag är konstig på något sätt eftersom jag får för mig att vissa författare ska jag bara inte läsa.Det är framför allt om de är väldigt omskrivna.Jag har t.ex.inte läst något av Lisa Marklund(även om jag gillar henne som journalist)inte heller har jag läst Henning Mankells deckare.Däremot har jag läst andra böcker av honom som jag gillar väldigt bra.Jag läser inte heller Kjell Eriksson fastän jag bor i Uppsala men gillar Håkan Nessers böcker väldigt mycket.Varför får man för sig sig sådant?Man beter sig som en tjurig unge.
Kan det vara så att vi alla har en önskan att inte vara som alla andra? Att läsa Mankells Teabag, men inte Mördare utan ansikte. Ja, det kanske inte är fel. Men böcker skall ju spela på olika känslor så varför inte läsa dem båda då?
Jag försöker vägra att läsa klassiker. Extremt tjurigt, men jag gillar dem inte. Där med basta. Och med så förutfattade meningar blir de ju heller inte bra, om någon lyckas lura på mig en...
Deckare hade jag aversion mot förut men har upptäckt är kul förströelse. Finns ju bra o mindre bra såklart. tex Liza marklund tycker jag man kan skippa. Hon kunde lika gärna skriva kittyböcker... enligt mig.
Det finns ingenting som är så svårt att ändra som förutfattade meningar. Jag är likadan, har fått för mig att vissa författare inte passar mig. Ibland vet jag varför, ibland är det bara en känsla, kanske någon omedveten värdering man gjort. Sak samma med en bok som man av någon anledning lagt åt sidan, det är väldigt svårt att ta upp den igen.
Jag trodde förut att jag inte gillade deckare, men så var det inte alls det...jag hade helt enkelt inte läst någon bra deckare. Nu tycker jag det är superskönt att läsa en någongång ibland. Kanske samma syndrom, tjurig och negativt inställd från första början liksom. Jag tycker att du ska läsa något av de författare du har avig inställning till, så kanske det lossnar, som det gjorde för mig.
