BETYGSATT AV: Arne FÖRFATTARE: Erlend Loe TITEL: Naiv, super VALT BETYG: 2 Boken var främst: Naiv men även: småtråkig RECENSION: Den namnlöse huvudpersonen har nyss fyllt 25 och håller på att tappa fotfästet i tillvaron. När hans bror åker utomlands får han själv bo i dennes lägenhet mot att han tar hand om posten. Då släpper allt, han avbryter studierna, slutar extraknäcket och säljer sina få ägodelar. Han bara slöar, grubblar och gör listor av olika slag. Men till skillnad från drop-outkollegor i litteraturen lever han inte utagerande med fylla, knark och kvinnor. Han hanterar sin frustration genom barnsliga lekar, som att kasta boll och banka på en bultbräda. Så blir han övertalad att åka till New York, för att få perspektiv. Men inget omvälvande händer där, det enda han vet är att det finns saker att tro på, som kärleken. Jag är nog för gammal för den här boken. Visserligen känner jag sympati för det enkla och naiva språket, som motvikt till alla pretentiösa författare som vräker ur sig ogenomträngliga ordmassor och nästan slår knut på sig själva i sin iver att krångla till det för läsare och imponera på kritiker. Men det lyfter liksom inte, inget händer och jag har svårt att förstå mig på huvudpersonen. Jag retar mig på hans slöhet och låt-gåstil även om han är snäll och faktiskt gör det han ska åt brorsan. På något sätt är han typisk för vissa av dagens ungdomar, han vill aldrig bliva stur. Men han är så vag i konturerna att han inte känns verklig och det är nog där som det hela fallerar. Författarens förtjusning i sin romanfigur och hans livsinställning är påtaglig och det är lätt att misstänka såväl självbiografiska inslag som en och annan pekpinne. Och visst kan vi alla behöva en paus ibland - under förutsättning att det blir just en paus...	Titel Förnamn Efternamn Alias     Avancerad Sökning