BETYGSATT AV:

Den siste Mohikanen

FÖRFATTARE:

Göran Greider

TITEL:

Det gångna är som en dröm och det nuvarande förstår jag icke

VALT BETYG:

Boken var främst:

engagerande

men även:

välskriven, en 4+bok!

RECENSION:

Eftersom jag i likhet med Göran Greider varit fascinerad av finnmarksskalden Dan Andersson sedan tonåren, så har jag med stor förväntan sett fram emot hans bok .

Dan Andersson dog natten till den 16 september 1920 genom en tragisk olycka på Hotell Hellman på Bryggaregatan i Stockholm. Man hade gasat med cyanväte mot ohyra, men inte vädrat ordentligt (madrassen). En man i ett annat rum dog samma natt.
Greider följer Dan Anderssons sista dygn i livet. Han åkte tåg från Gonäs i Dalarna, men hade tvekat in i det längsta. Greider beskriver händelseförloppet med högsta möjliga realism. Till och med väderleken har han forskat kring. Hur rummet såg ut, vad Dan hade för kläder o s v. Förut har man ju mest konstaterat ”Ja, han dog i en olycka…”. Men här kommer allting närmare.
Dan Andersson drogs mot städerna, men sögs lika oemotståndligt tillbaka till hemtrakten.
Han var en komplicerad personlighet med två sidor (ngt förenklat): den uppsluppne, en clownkaraktär och den djupt allvarlige, ofta förtvivlad över tillvarons villkor. Han var rastlös, ofta på resor från ett ställe till ett annat. Kanske lyckligast när han var på väg någonstans. Paradoxalt nog en slags vila.

Göran Greider har tagit del av Anderssons många brev till vänner och kära väninnor. Han tycks verkligen ha varit kvinnornas man, kanske i ännu högre grad än vad som hittills varit känt.

Greider har arbetat mkt med denna bok och gått till botten med analyser och verklighetsbeskrivningar.
Intressant att läsa om föräldrarna Adolf och Augusta. Fadern en mkt religiös, dominerande gestalt. Själv van vid den yttersta fattigdom i unga år. Fadern var skollärare. Modern intar en mer undanskymd plats, men har bidragit med sin musikalitet och milda sinnelag. Dan Andersson (kallades alltid Daniel av sin far) hade alltid skuldkänslor gentemot sin far. Dels för att han inte alltid levde i enlighet med Bibelns regler och dels för att han hade svårt för kroppsarbete.

Enligt Greider var det ngt av en klassresa för Dan att bli författare. Ändå får man väl säga att han hade en viss intellektuell begåvning i arv från sin far. Bl a hade fadern lärt sina barn engelska. Men mycket var självlärt i ensamhet.

Dan översatte bl a Kipling och Baudelaire.
Ngt förvånad läser jag att Dan helst hade velat bli känd genom sin prosa. Men i stället blev det genom sin lyrik som han befäste sin plats i svenska folkets hjärta.
Värt att notera: Dan Andersson var en god kompositör. Många melodier kom till inspirerade av den musikaliska modern – med lätta ”vibbar” från väckelsesånger. Till de mest kända hör En spelmans jordafärd (Dan blev själv förvånad när han för en gångs skull fick bra betalt för denna dikt), Till min syster, Per Ols Per Erik och Jungman Jansson.

Som 14-åring fick Dan ensam åka till Amerika. Han skulle resa runt för att undersöka om familjen kunde utvandra dit. Det blev inte så. Det fanns inga förutsättningar att klara försörjningen.

Greider berättar om kärlekshistorien med östermalmsflickan Märta Larsson. Han träffade henne på Brunnsvik, men fick inte gifta sig. Hennes far ansåg inte att DA skulle kunna försörja den högt älskade dottern. Dan hade många förbindelser, men gifte sig med Olga Turesson, lärarinna.
Det fanns elaka tungor som menade att det var ett sätt som många fattiga författare utnyttjade: de gifte sig med just lärarinnor som hade fasta inkomster.
Om detta stämde (på gott och ont) i just Dans fall vet ju varken Greider eller ngn annan.
Efter Dans död föddes dottern Monika, i mars 1921. Hennes mor Olga hade hela livet svårt att tala om sin man, flickans far.

Jag blir förvånad över att Greider talar om Dan A som en ”hemmason”. Detta trots att han bodde i vindsrum och ofta var borta. Trots allt var familjebanden hårda.
Det är därför som Greider känner det stora vemodet när han går på kyrkogården och söker upp Dans grav och även den övriga familjens gravar : föräldrarnas, syskonens. Dan var varmt fäst vid sin lillasyster Anna. Han hade mist en annan liten syster när hon dog 6 månader gammal. Denna förlust satte djupa spår hos författaren.
Ett lätt snöfall…vemodet mildras, men finns där.

Ingen vet hur Dan Anderssons liv skulle ha gestaltat sig om han fått leva i mer än 32 år. Det fanns planer på att åka till bl a Persien .

Dan har skrivit om vidskepelse och var själv påverkad av fadern. Han har skrivit om det hårda kolarlivet och om det fattiga folket. Men mest känd är han ju för sina dikter.

Greider – och flera är vi som tycker likadant – beklagar att Dan Andersson aldrig stått högt i kurs hos akademikerna. Ofta har man reagerat rent av nedlåtande när Greider omtalat sitt intresse för Dan A. Bedrövligt!!

Nytt för mig var att man i fattigbygderna och glesbygden hade s k likholmar. Dit fördes de döda när man hade långt till kyrkorna.
Luossa var ju ett av Dan Andersson hem. Till min häpnad är det inte ett finskt ord utan ryskt! Betyder ung ”våtmark”.

Boken får en stark 4:a av mig. Det lilla som fattas för en 5:a beror på Greiders analyser av vissa dikter. Vem har rätt, vem har fel? Den som skulle kunna berätta är ju död. I dikten Till min syster utesluter Greider varje form av religiös innebörd. Detta håller jag inte med om.

”Det är bara Olle Spelman, susar tall och sjunger gran… Han har lyktat sina hemlösa år…” – från En spelmans jordafärd.