BETYGSATT AV: Den siste Mohikanen FÖRFATTARE: Margaret Yorke TITEL: Onda gärningar VALT BETYG: 3 Boken var främst: Vardagligt naturlig men även: förutsägbar RECENSION: Inte världens bästa deckare, men ej heller den sämsta... Yorke fångar vardagen ganska galant. Synd att boken är så förutsägbar. Susan bor år efter år kvar i Cedar House i ett litet samhälle i England. Hennes 43-årige son bor där mellan sina utlandsresor. Han är till och från reseledare, bl a i Venedig. Många i samhället undrar över Susans tillvaro; de misstänker att sonen misshandlar sin mor. Vilket visar sig vara lika med sanningen. Trots detta - och trots att "varningsklockor" ringer i Susans öron -så kör hon inte ut sonen. Inte heller flyttar hon själv( hon skulle ju tex kunna sälja huset). Yorke speglar bådas psyken skickligt, men inte på ngt sätt originellt. Vissa "schabloner" kan inte undvikas. Sonen skyller allt på mamman. Hans ölsinne är miserabelt. han har alltid haft otur i livet. Inte någonstans ngn självkritik. Ingen ansats att vilja bo själv. När han väljer kvinnor tar han alltid undergivna och överdrivet naiva. Möjligen kan man undra över Margaret Yorkes intentioner. Är boken en protest mot kvinnomisshandel? Kunde ett annat slut vara möjligt? Ngt helgon är inte Susan heller. Det blir vi snart varse... Redan tidigt misstänkte jag vad Susan döljer. Visst är det härligt att känna sig som Sherlock (hehe), men tyvärr kan jag bara ge betyget 3.	Titel Förnamn Efternamn Alias     Avancerad Sökning