
| BETYGSATT AV: | CC |
| FÖRFATTARE: |
Kerstin Ekman |
| TITEL: |
Guds barmhärtighet |
| VALT BETYG: | 5 |
| Boken var främst: | vackert, stämningsfullt |
| men även: | fantastiskt språk |
| RECENSION: |
|
Till att börja med dras jag med av det riktigt vackra språket. Ekmans känsla för språkmelodi och ordval är fantastisk. Naturbeskrivningar ges med enorm skärpa. Detta blir bokens största behållning; jag fångas av stämningen i norra Sverige, gränsen till Norge, dialekter och natur, liksom skillnaderna mellan de olika levnadsförhållanden som råder bland de olika människorna. Hillevi som flyttar för sin prästvigde men som tidigt inser att hon missförstått den relation hon var i, och som sedan så enkelt och naturligt istället gifter sig med mannen som råkat göra henne gravid. Det var väl så det gick till, på den tiden.
Styrka och svaghet är personskildringarna som jag tycker är något vaga. I början känns det som om jag får god inblick i Hillevis värld, som att hon är den givna huvudpersonen. Sedan får hon ge vika för långa passager med Elis/Elias, ynglingen som flyr efter en traumatisk upplevelse. Att följa hans öde blir till slut också intressant, men jag tvekar först inför detta val. Sedan undrar jag över berättarjaget som i vissa delar framträder med personlig stämma, flickan som varit fosterbarn hos Hillevi. Antar att jag får klarhet i de olika dragen i Vargskinnets två följande delar.
Kerstin Ekman lyckas övertyga mig om att det som händer i berättelsen verkligen kan ha hänt; gestaltningen är så väl genomförd att jag tänker på den mycket och länge. Snart ska jag läsa fortsättningen.
|
|
|
|