BETYGSATT AV: Den siste Mohikanen FÖRFATTARE: Birgit Th. Sparre TITEL: Gårdarna runt sjön VALT BETYG: 5 Boken var främst: ljuvligt romantisk men även: med utsökta personporträtt RECENSION: Om man älskar en sådan här romanserie så otroligt mycket: svårt att "undvika" en 5:a. En bedömning borde egentligen vara uppdelad i olika delar: hur den är rent textmässigt, språkligt, litterärt; vidare hur mycket man tycker om den (älskar). Här kan man väl säga att min kärlek är större än boken möjligtvis rent objektivt är värd. Jag märker nu hur jag hela tiden ursäktar mig, men jag känner mig därtill nödd och tvungen. Jag skrev någonstans att jag inte vill känna att jag underskattar en författare. Likaså vill jag nu inte känna att "folk" underskattar min bedömningsförmåga, något som "folk" ofta gör när man inte delar någons uppfattning. Gårdarna runt sjön är den första boken i Sparreserien och en av mina absoluta älsklingsböcker. Fångad av en stormvind...nej, men väl av det förföriska skimret redan från Sparres första rader... Lyriskt, romantiskt, ett sken från flydda dagar... Mina favoriter: Diana med de vita liljorna, Joachim, den jordbundne. Ett omaka par. Jag älskar omaka par!! Tror att de kompletterar varandra. Vidare har vi Dianas morbror, enslingen på Ekenäs- kapten Henrik Lorentz Rudenfeldt... Vi har fürst Michaël med det tragiska livsödet... den härlige greven på Björksund, Fredrik Adolf... Det är tjusigt och romantiskt och ändå skonas inte heller dessa personer från livets bittra realiteter...Sorgerna uteblir inte... Ekenäs, ett ställe där tiden står stilla... Doftande gammaldags rosor, en porlande fontän, mjuk barrskog, ett gammalt kapell... Magiskt, oerhört tilldragande för oss drömmare... Man känner att man är god vän med kapten Rudenfeldt. Man vill stötta den världsfrånvända Diana och ge henne rätten att vara den hon är... Man beundrar Joachim och har sympati med honom när man läst om hans hårda barndom på det kalla slottet med en despot till far... Alla som har älsklingsböcker vet vad jag menar... det är goda vänner man har i böckerna... Oförglömliga scener: när Joachim av misstag skjutit Dianas rådjur och han väntar sig förebråelser och hat, men i stället kysser hon honom och förlåter...Ett avsnitt där Diana och hennes morbror diskuterar kärleken och Joachim sitter bredvid och de förundrat hajar till när HAN yttrar sig; "Ja, trodde ni att jag därvidlag var ur räkningen?" Med jämna eller ojämna mellanrum återvänder jag till dessa herrgårdsböcker... Under tiden har de återfått sitt magiska, lyriska skimmer... Ja, det är förunderligt...En evig kärlek!	Titel Förnamn Efternamn Alias     Avancerad Sökning