| BETYGSATT AV: | Den siste Mohikanen |
| FÖRFATTARE: |
Maria Lang |
| TITEL: |
Rosor, kyssar och döden |
| VALT BETYG: | 4 |
| Boken var främst: | Människokännande |
| men även: | med ett bra upplägg |
| RECENSION: |
|
Jag orkar väl inte dra alla Maria Langs deckare här, men Rosor, kyssar och döden tillhör de minnesvärda. Första gången jag läste den, kommer ej ihåg, kan det ha varit 13-14-årsåldern? Då fastnade vissa scenerier -huh, chockartat!!
Upplägget är intelligent. Det visar sig att grundorsakerna till mördarens/mörderskans problematik (vill inte avslöja könet på den skyldige/skyldiga) ligger långt tillbaka i tiden. Det är alltid fascinerande, tycker jag. Så brukar det vara i Arnaldur Indridasons isländska deckare- för att ta ett exempel på en "modern" deckare. Men Rosor, kyssar och döden är från 50-talet. Maria Lang, även känd som Dagmar Lange, var fil dr i ltteraturvetenskap. Hon hade sin storhetstid på 50-, 60- och 70-talet. Det råder väl delade meningar om vilka av hennes böcker som är bäst. Och det beror mycket på vad man lägger i begreppet "bra deckare".
De böcker som jag väljer ut kanske inte är de som en "teknisk expert" skulle välja. Jag går mycket efter psykologin. Maria Lang kanske gav ett smått vimsigt intryck med sina stora, tjocka glasögon. Men nog finns det smarta drag i hennes böcker och hon fick väl någon gång titeln "Sveriges(Skandinaviens?)Agatha Christie". Sedan fick hon säkert en hel del hjälp av rättsläkare, tekniker o s v för att få fram trovärdigheten i de sätt som morden utfördes på.
Jag har läst nästan alla Agatha Christies deckare också. Hon har ju en fantastisk psykologi, även hon, men jag kan sakna värme i hennes deckare. Men det har Maria Lang i sina.
Sedan finns det förstås en och annan aspekt där porträtten av människor är bristfälliga, men det är en annan historia.
Som sagt; Maria Lang har en stark empati med brottslingen i Rosor, kyssar och döden. Fint utrymme för "bipersonerna"i boken.
Att sedan miljön är förförisk (en herrgård) gör ju knappast deckaren sämre. Innan Christer Wijk träffade sin Camilla Martin(operasångerska av världsklass) så hade han en del romanser. Här har vi en...
Tycker ibland att Lang gärna tar till "bästa utvägen" i slutet av böckerna för att på så sätt "slippa" brottslingens vidare öden. Men för all del, inte alltid. Inte i Kung Liljekonvalje. Men i ( bl a) Vem väntar på värdshuset?och Körsbär i november.
Och tyvärr... även i Rosor, kyssar och döden.
|
|
|
|
