BETYGSATT AV:

Den siste Mohikanen

FÖRFATTARE:

Emily Brontë

TITEL:

Svindlande höjder

VALT BETYG:

Boken var främst:

icke insmickrande

men även:

djupt mänsklig

RECENSION:

Det frågas på ngt ställe om romanens centralgestalt Heathcliff är en djävul eller en människa. För mig finns ingen tvekan: han är mänsklig på alla sätt. Han är däremot besatt av sin kärlek till Catherine - hans livs stora och enda passion.
Man kan säga att det främst finns två berättare i boken. Det är Mr. Lockwood, en hyresgäst, och Ellen Dean, en hushållerska. Jag tror att författarinnan, Emily Brontë, är en
blandning av denna Nelly och av Catherine.
Nelly är präktig och objektiv boken igenom, men jag tycker mig skönja inte bara empati för Heathcliff, utan till och med sympati på sina ställen. Det är Nelly som vet att den förtvivlade Heathcliff väntar i trädgården när Catherine är döende och det är hon som släpper in honom för att ta ett sista farväl. Hon gör också som Heathcliff ber henne om och är en av de få som följer honom till graven,
Nelly har följt Heathcliff ända från det att han kom till Wuthering Heights som hittebarn. Förnedrad av Catherines bror och behandlad som en stallpojke.
Heathcliff är en cynisk man med ovänliga, burdusa manér; gifter sig med Edgar Lintons syster Isabella.
Han förklarar det med att hon (Isabella) får skylla sig själv; HAN har aldrig sagt att han älskar henne; det är HON som utmålar honom som en romanhjälte. Här tror jag att det är författarinnan själv som ger oss en road, ironisk "blink": "Här ser ni vilken hjälte jag har skapat, inte alls lika de gamla vanliga snälla, va?!"
Catherine har i sin tur gift sig med Edgar Linton, men lugnet störs när Heathcliff kommer tillbaka till trakten.
Nelly har studerat Heathcliff i åratal.;hon fjäskar inte för honom, men han behandlar henne ofta med vänlighet - en egenskap som annars inte ligger för honom. Hon VET att han är en människa av kött och blod, om än uppträdande som en "stackars usling".
Emily Brontë var en av tre prästdöttrar i Yorkshire. De hade en bror som söp ihjäl sig. Mycket av råheten i boken har hon väl hämtat från sin egen miljö. Naturskildringarna mjukar upp innehållet. Allt som allt blir det en unik, oförglömlig roman.
Heathcliff och Catherine är förenade med kropp och själ. Catherine berättar för Nelly (åter igen denna pålitliga Nelly) att hon (C) ÄR Heathcliff...
Heden, passionen, kärleken i liv och död, ja t o m EFTER döden... Heathcliff är ingen lycklig människa; han förtärs av sin egen inbillning, sina minnen, sin rastlösa längtan efter Catherine... men han är allt igenom människa. Åtminstone sätter då inte jag ett enda pund på att han är en djävul.Om det sedan osar svordomar, galenskap , hat och hårdhet omkring honom; ja, det är bara Emily Brontës sätt att testa oss. Se hur långt vår inlevelseförmåga sträcker sig. En mästerlig skildring av människors djupaste mörker, men inte utan ljus.