
| BETYGSATT AV: | joalik |
| FÖRFATTARE: |
Haruki Murakami |
| TITEL: |
Kafka on the shore |
| VALT BETYG: | 3 |
| Boken var främst: | biblioteksälskande |
| men även: | |
| RECENSION: |
|
Den färskaste Murakamin. Jag fick hög puls och andnöd när jag såg den på Akademibokhandeln i våras och rusade hem och beställde den från nätet. Sen har den fått ligga till sig av en enda anledning - den är inbunden och såna är för tunga att släpa med sig. Den fick följa med på semestern iallafall, och bli lämnad där hos mina föräldrar (vi har ju försökt göra oss av med så mycket vikt som möjligt). Smart, va? Den handlar om en femtonårig kille som måste fly hemifrån pga sin far. Han tar sig namnet Kafka Temura och bestämmer sig för att åka till en viss stad pga ett vackert, gammalt bibliotek som han läst finns där. Och vilket biblo! Det låter som alla bokälskares våta dröm. Jag skulle själv ha lust att försvinna dit! Den andra huvudpersonen, Nakata, är en inte så smart äldre man (och i mitt tycke otroligt irriterande) som kan tala med katter, och därför har som yrke att spåra upp försvunna såna. Tack vare sitt jobb kommer han in på ett farligt spår. För att vara en Murakami är den ovanligt skriven - ett kapitel om Kafka, ett om Nakata. Det blir riktigt dramaturgiskt komplett med cliffhangers och allt. Nytt! Tack vare Nakata finns det också med mer traditionellt japanskt än vad det brukar. Murakamis hjältar äter tex jämt pasta och skinksmörgåsar och sånt västerländskt, men nu måste Nakata få tofu och nudlar likande. Det farliga spåret Nakata får upp är introt till det mystiska i denna bok. Återigen en Murakami med dolda världar alltså, ont och gott, och mycket man inte ser på ytan. Mja. Det är sådär bra tycker jag. Men, det gör faktiskt ingenting! Det är en omisskännlig Murakami i stämning och stil, och det känns som att svepa in sig i en skön filt i en skön soffa. Jag bara gottar mig åt allt! Hans personer, deras sätt att bete sig, deras önskningar, allt blir så bra så för mig. Jag kan läsa om vilka fenomen som helst i hans tappning och alltid gilla läget. Och det där biblioteket Kafka flyr till, bara det är ju värt hela boken. Ännu mer pluspoäng för Murakami alltså, han älskar också biblos! Känns som att jag är för partisk egentligen för att försöka vara objektiv. Hur skulle en "utomstående" känna inför den här? Bra? Bara okej? Kanske spännande? Mitt adjektiv blir "sköööön". Jag är inte säker på att det var det han strävade efter, ha ha.
|
|
|
|