BETYGSATT AV: Arne FÖRFATTARE: Steinunn Sigurdardottir TITEL: Hundra dörrar i brisen VALT BETYG: 5 Boken var främst: Sinnlig men även: klarsynt RECENSION: Jag är den här som brukar klaga på att böcker är för långa och vill ha bort onödiga beskrivningar och avsnitt som går på tomgång. Nu har jag fått svar på tal av en isländsk kvinna, den för mig okända Steinunn Sigurdardottir. Hon har skrivit en underbar berättelse på 102 sidor om en medelålders kvinna på semester i Paris. Och jag villl bara ha mer, mer, mer..... Brynhildur ser tillbaka på sin ungdom som student på Sorbonne, den stora olyckliga kärleken och hur hon träffade sin blivande man. Hon virar alla män runt sitt lillfinger, hon var pappas prinsessa och hennes man gör allt för henne. Men den stora kärleken avvisade henne. Och det är typiskt Brynhildur, hon vill alltid ha något annat, något mer. Samtidigt vet hon att hon lever i ett paradis och att hon fick den bäste maken. Men hon kan aldrig ge sin man det han mest vill ha, hennes ovillkorliga kärlek. Han är den som älskar mest. En bitterljuv berättelse om en ovanlig kvinna. Brynhildur är underbar och fruktansvärd, hon tar vad hon vill ha, men utan att skada någon annan. Hon kan skilja på sex och kärlek, hon går genom livet medveten om sina brister men utan dåligt samvete. Klarsynt och osentimentalt ser hon på sig själv och sina närmaste. Jag kan känna igen detta, att ha det bra men ändå sakna något, söka efter fulländning. Och vem har inte haft denna dialog med sin älskade: "Vad tänker du på Brynhildur frågar han ofta, min make. - Ingenting älskling. Men det är omöjligt att tänka på ingenting."	Titel Förnamn Efternamn Alias     Avancerad Sökning