BETYGSATT AV:

joalik

FÖRFATTARE:

Michel Faber

TITEL:

Sugar - kvinnan som steg ut ur mörkret

VALT BETYG:

RECENSION:

Jag hade hört så mycket lovord om den här, men på baksidan stod det om Dickens, och Dickens, nej tack. Vad skulle jag tycka? Well.. det var bättre än Dickens, absolut, men jag tycker inte det var sådär hundra fantastiskt. För att vara 862 sidor lång så är det välgjort att man inte tappar sugen och tycker att vissa partier är överflödiga. Det skulle ju vara lätt hänt.. Å andra sidan så hade jag inte heller partier där jag var tvungen att läsa läsa läsa. Ljummet helt enkelt, det var så det kändes hela tiden.
Historien handlar om en prostituerad ung kvinna, Sugar, som inte är som de andra gatuflickorna. En skillnad är att hon gör precis allt kunden ber om, en annan att hon skriver sin egen roman och vill komma någonstans, vill vidare. Den möjligheten får hon när hon träffar William Rackham, arvtagare till ett parfymimperium. Rackham blir snabbt besatt av Sugar och vill ha henne som sin, bara sin.
Andra huvudpersoner är denne Rackham, hans fru som är minst sagt labil, deras lilla dotter, Rackhams bror, hans väninna... ja, ganska många olika karaktärer. Det som påminner om Dickens är världen, Londons "baksida" med gatflickor och andra fattiga människor som inte har, i kontrast till Rackham och hans rika kompisar som har. Det som är olika är att realismen är mycket mer ångande och tydlig - sex, medel för att skölja sig efteråt så man inte blir gravid, dofterna i gränderna (piss och olycka), med mera. Man får liksom hela bilden. (Det måste ligga otroligt mycket research bakom!)
Ett viktigt tema är kvinnornas situation - att skriva en person som Sugar och att samtidigt lägga in fina kvinnor som jobbar för gatflickors rätt till ett bättre liv. Det är det här som för boken framåt, som allt hänger på. Hur går det för Sugar, vad innebär hennes strävan efter ett bättre liv? Rackhams fru till exempel, den person som Sugar lättast kontrasteras mot, hon borde med alla mått mätt vara lycklig i sitt bättre liv för hon kan låta sy upp så många klänningar hon vill inför kommande sällskapssäsong... så är hon det? Spännande, va.
För att avsluta, gillar man historiska romaner så är nog det här himmelriket. En "vuxen" Dickens-känsla, ett imponerande arbete for sure, men det kändes bara inte sådär imponerande för just mig. Ljummen som sagt, ingen bok som fick mig att flämta utan mer vara nöjd med att jag kom igenom den. (Vi är ambitiösa i bokklubben i jul, det här var januari månads läsning.)