BETYGSATT AV: joalik FÖRFATTARE: Marianne Fredriksson TITEL: Simon och ekarna VALT BETYG: 4 RECENSION: Jag är inte så inne på religion, och därför har jag pretty much hoppat över Marianne Fredriksson sen jag läste henne för flera år sedan - en bok om några barn som flög ut genom kyrktaket. Nu var det inte jag som bestämde själv att jag skulle läsa den här, så jag hade inget val. Tur för mig! Efter en ok start så kom det igång riktigt bra, och i slutändan måste jag säga att det var en riktigt innehållsrik, gripande bok. Den handlar om de två pojkarna Isak och Simon. De träffas i skolan, blir kamrater trots att de egentligen är väldigt olika. Simon från ett vänster-arbetarhem, Isak från en judisk familj som äger den finaste bokhandeln i stan. Genom deras vänskap blir deras familjer, Isaks pappa och Simons föräldrar, alltmer sammanlänkade. I första halvan är det mycket om dem allihop, och berättelsen blir nästan som en vägkarta i frågan "hur kommer det sig att en människa blir som den blir?". Lägg in lite kärlek på dina barn och du får... Var bitter och elak och du får... I andra delen är det mer fokus på pojkarna som då vuxit upp. Bakgrunden och miljön är Göteborg under andra världskriget, i distansen Tyskland och judeförföljelserna som griper in handfast i de här människornas liv med. Det blir både stor och liten dramatik. Den största vinsten i boken är definitivt de komplexa människorna och hur / varför de handlar som de gör. Tack vare det långa berättarperspektivet och tillbakablickar och retrospektiv så blir alla så fylliga och tydliga och det känns riktigt som om jag känner dem. Ibland kan jag tycka att Marianne Fredriksson är nästan för övertydlig - Karin, Simons mamma tex och urmodern i boken är sååå goody-goody perfekt att jag blir smått irriterat "men kom igen!", och tack och lov, då kommer Marianne Fredriksson igen. Det jag retar mig på, det som Karin går runt där och är högmodig över, det sätts på plats. (Jag säger inte hur.) Pusselbitar får man också till det mesta, hela tiden. Är det inte i vaket tillstånd så kan man alltid lita på att det dyker upp en dröm med massa budskap. Det här är riktiga Oprah-människor - de är smått besatta av att sätta ord på saker, att få en closure innan nästa dörr kan öppnas. Men, det skapar en bra berättelse! Min favorit blir Ruben, Isaks pappa. Inte nog med att han är smått otrolig; lyhörd och generös och klok, han kommer dessutom med rökt lax och vitt vin hela tiden. Mmmm, jag satt och blev småhungrig när jag läste på kvällarna! Religionen i den här då? Ett Kain / Abel-tema med pojkarna, mycket resonemang kring skuld och sorg, och så Karin som en slags Jesus-gestalt, en upphöjd varelse som sprider sin visdom och kärlek från sitt inbjudande kök. Fast det är hela tiden på en godkänd nivå för mig som extrakänslig "motståndare". Jag tänker mer på människorna, på deras relationer, och hur de fastnar i huvudet efter avslutad läsning. Det finns mycket att gilla i den här, det finns mycket att läsa in. Rekommenderas!	Titel Förnamn Efternamn Alias     Avancerad Sökning