BETYGSATT AV:

Modesty

FÖRFATTARE:

Whitney Gaskell

TITEL:

Pushing 30

VALT BETYG:

Boken var främst:

tjejig

men även:

klyschig

RECENSION:

Den här boken borde jag läst för ett år sedan, men då var den ännu inte utgiven. Jag har redan passerat the Big Three-Oh/Thirtynothing-stadiet och i tisdags blev jag en thirtysomething istället, 31, så det var nu eller aldrig! Kan min mogna ålder då vara förklaringen till att jag tyckte den här boken var enbart platt och fjantig?

Pushing 30 är Whitney Gaskells debutroman. Författaren är i 30-årsåldern, uppväxt i Syracuse, jobbade ett tag som advokat utan att ha någon verklig passion för det innan hon kom på sitt verkliga kreativa kall. Jaha...och vad tror ni boken handlar om? Rätt gissat, en tjej i 30-årsåldern, uppväxt i Syracuse som engagerar sig halvhjärtat i sitt jobb på en advokatfirma och sedan sadlar om till något mer kreativt...Klassiskt.

Tjejen är Ellie Winters. Hon fasar för 30-årsdagen eftersom hon är den enda ur det gamla tjejgänget som inte gift sig, fått barn och köpt hus. Citybrudarna är hårdare ”Those Girlfriends, the supercompetitive ones you can’t really ever trust, the kind who are always happier when your life is going shit.” Alla Ellies pojkvänner har varit trista och hennes familj är psykotisk (är inte alla det?.... heh) Hon bor nu ensam i Washington med sin hund. Tack vare ett oplanerat hundtrick får hon tillfälle att dejta den stiliga och - eller snarare men - 20 år äldre Ted Langston, som är nyhetsankare på en het TV-kanal. Boken är en odyssé av förvecklingar, dejtångest, åldersnoja, kvinnlig vänskap vs. konkurrens och över alltihop svävar den där löjliga boken The Rules, som påpekar hur en ärbar amerikansk kvinna ska bete sig gentemot män. Jag tycker Gaskell har missuppfattat konceptet chick lit en aning. Bra litteratur blir det först när allt det glassiga – nagellack, höga klackar och Martini – blandas med de riktigt seriösa, t.o.m. svarta sidorna av livet. Genrens drottning är givetvis Marian Keyes och jag lääängtar SÅ efter hennes nya roman som kommer i april. (The Other Side of the Story) I Pushing 30 är det nästan bara yta, à la ”I have a personal rule about never going camping, or sleeping anywhere I can’t plug my hairdryer in”, och intrigen är clichéartad. Men, som under utvecklingssamtal måste jag hitta något positivt också; det finns en del träffsäkra iakttagelser om livet runt trettio. Som många andra attackeras Ellie av både ’wrinkles’ och ’pimples’ samtidigt, går till kosmetikavdelningen och får en omständig och dyr ’routine’ ”On one side of my brain I knew that I’d been had by a cosmetics con artist, cashing in on my low self-esteem by selling me duplicative and overpriced products that probably wouldn’t do a bit of good.” Språket verkar ganska innovativt med uttryck som ’bitch-on-heels’ och ’birthcontrol shoes’ (hasa omkring i oattraktiva Birkenstocks o.dyl.) och ”she’s been hitting the Häagen-Dazs pretty hard” betyder att en tjej varit deppig ett tag efter att ha blivit dumpad. Jag som är van vid Brit Lit blev så klart nyfiken på vad en ’fanny pack’ är. Det visade sig vara något så tråkigt som en midjeväska...men uttrycket kanske även återfinns i erotikbranschen?