BETYGSATT AV:

Modesty

FÖRFATTARE:

Suzanne Brögger

TITEL:

Crème Fraîche

VALT BETYG:

Boken var främst:

Feministisk

men även:

Porrig

RECENSION:

Firade Internationella Kvinnodagen med två starka kvinnor. Först stå-upp/föreläsning med Anna-Lena Brundin på universitetet, sedan i soffan med en feministisk bokbomb från -78.

Crème Fraîche är en självbiografi med en enkel ramberättelse; under en Atlantflygning ser Suzanne tillbaka på sitt liv som ung kvinna. Det är lätt att se scenen framför sig; en dansk dam som påminner om en åldrande Brigitte Bardot med blondgrått hår och mycket svart make-up runt ögonen. Hon är utrustad med stor hatt, en lika stor whisky och sitter och antecknar då och då i sitt lilla tigermönstrade block. Hon flirtar med stewarden bakom sina stora svarta solglasögon med guldornament. Kanske är det hans lucky night?

Det är en omtumlande njutning att kliva in i Suzannes värld; älskar att läsa om hennes spännande liv på Ceylon, i Thailand, i USA och hemma i Danmark! Ibland dyker historiska eller litterära referenser upp som ”Äntligen var inbördeskriget i Algeriet slut.” eller ”Berättelsen om O” hade just kommit ut. Möta personer som Henry Miller och Anaïs Nin. Även det övriga persongalleriet är intressant, t.ex. Kirk, ”en ung amerikan, konkursdrabbad affärsman med författarambitioner, en ensam förtappad Harvardpojke, en ’loner’ med osmälta Céline-citat i whiskyglaset.” eller den pensionerade brittiske översten som på Newcastlefärjan frågar Suzanne – Do you ride? Baksidestexten säger att boken är ”erotisk”. Snarare porrig, säger jag, men oftast på ett trevligt sätt. Ett exempel på 70-talsmentaliteten och en typisk Brøggersk situation: På en fest i New York gör en kvinna närmanden. Suzanne tackar vänligt nej och tänker ”Dessutom var alla mina utsatta ställen lite ömma, eftersom jag hade tillbringat natten med en ordentlig jugoslav, som jag hade träffat i ett varuhus, där jag i distraktion stod och köpte sju läppstift.” Däremot är det väl inte lika trevligt när Suzanne just genomgått en abort, hamnar i säng med en karl strax efter och säger nöjd efteråt: ”Jag fick honom att rövknulla mig”, eller under midsommarfesten då ”alla älskade med alla” men hon fick hålla sig lugn då hon fått missfall på en hotellrumstoalett samma dag. (Undrar hur hon raggar förresten. Jag har singelkompisar som klagar på att de aaaaldrig träffar någon.) Trots det summerar Suzanne: ”Mitt kön har blivit mitt vapen i dessa krigstider.”

Jag förstår de som ändå tolkar Suzannes romaner som läroböcker i feminism. Hon har intressanta åsikter om det mesta, men jag kallar det hellre livsvisdom:

Om hemmet: ”Städning, matlagning och hushållsarbete är det mest idiotiska arbetet på den här jorden. Det är ett arbete som man aldrig någonsin blir färdig med.”

Om föräldrar: ”Även de bästa föräldrar är för ett barn – en begränsning. Allting blir möjligt först när man blir vuxen.”

Om svartsjuka och kvinnor som har /haft/ många sexpartners: ”Man kan lugnt säga att jag har haft samlag med många män, men det är ingenting jämfört med alla dem jag inte delat bädd med.” Hon menar att det oändliga kan man inte jämföra sig med, det hade varit värre om hon bara haft två. Kul logik.

Om otrohet: ”När vi älskar någon är det nästan alltid med utgångspunkt från en mer eller mindre idealiserad bild i bakhuvudet. Det ska så lite till för att få bilden förstörd, och otroheten upplever man när den andre visar sidor av sig själv – avgrunder till och med – som inte stämmer med bilden.”

Om separationer och svåra relationskriser: ”Kärleken kommer försonande fram, när det inte längre är tal om kärlek, när inga förväntningar och förhoppningar finns, då plötsligt är kärleken där, då kommer den smygande bakifrån, och man blir stilla, och man säger; - Ska vi dricka en kopp kaffe?” Stark igenkänning!

Om ambivalensen inför äktenskapet: ”Långa perioder kunde jag inte träffa en man utan att genast fråga, om han inte ville gifta sig med mig. Jag vet inte, men det var som att få en ”stämpel” på att man är något värd, att man kort och gott hör hemma i kretsen av normala människor. För man kunde gott bli utmattad av att hela tiden behöva ”uppfinna” livet, att leva utan de ramar, som gör livet till en mer eller mindre automatisk historia. [...] Slutligen finns det drifter man inte vet om. En stark frihetslängtan retsamt åtföljd av sin absoluta motsats.”

Om förändring och ambitioner, och den här gillar jag verkligen! Ständigt aktuellt för mig, som mår riktigt dåligt av stagnation och alltid vill vidare, framåt, uppåt: ”Jag vet hur det känns med alla underbara planer som vi gör upp och som brister som såpbubblor utan att bli förverkligade. Jag möter själv samma öde hela tiden, och det är vi många som gör, jag menar alla de människor, som fortsätter göra upp planer. Men jag anser, att även om man inte bör göra sig illusioner om förverkligandet av alla de projekt vi tänker ut i våra huvuden, så är det ingen tvekan om, att vi måste fortsätta tänka ut dem. För att leva utan dessa produkter av fantasin betyder antingen att man är trög som en kork, som flyter omkring på vattenytan, eller den andra ytterligheten: som en sten, som inte kan rubbas. Båda alternativen förefaller mig lika oacceptabla. För dem som älskar livet och vill skapa sin framtid istället för att bli offer för den, anser jag den nödvändigt att fortsätta göra upp planer och försöka förverkliga dem. Ofta kommer det att misslyckas, men som jag tidigare sagt, så kan man lära sig något av varje fiasko. Det blir alltid något resultat av det.”

Haft en dålig dag? Här är Suzannes recept: ”...river ut dagen ur almanackan och går och lägger mig med en stor whisky.”

Nej, idag har jag haft en underbar dag! Upplevde - för andra gången den här veckan – ett sånt där magiskt lärarögonblick, som gör att det är världens bästa jobb! Satt i ett grupprum med 9 st IP-killar i trance. Sina punk- och nynasseliknande outfits till trots är det en samling mjukisar. Jättegulliga. Vi har nu tema Crime & Punishment i Engelska A. Idag lyssnade vi på sångtexter som inspirerats av kända brottslingar, Ozzy Osbournes Mr. Crowley, (Jack) The Rippaahh...! med Judas Priest, the Illinois Enema Bandit med Frank Zappa och till sist Killing an arab med The Cure. Den sista kräver förklaring och bakgrundsinfo. Den bygger på Albert Camus Främlingen, en av mina absoluta favoriter, och nu vill alla IP-killarna läsa romanen! Nobelpristagare på Industriprogrammet. Yeah!