| BETYGSATT AV: | Arne |
| FÖRFATTARE: |
Jonathan Coe |
| TITEL: |
Huggsexa |
| VALT BETYG: | 4 |
| Boken var främst: | Satirisk |
| men även: | engagerad |
| RECENSION: |
|
Den unge författaren Michael Owen får i uppdrag att skriva en biografi över den rikaste, mäktigaste och girigaste familjen i Storbritannien, nämligen familjen Winshaw. Här finns allt, makt, grymhet, tragik och mörka hemligheter. Men arbetet går trögt och Michael stöter på motgångar även på det privata planet. Verklighet och fiktion smälter samman och mystiken tätnar.
Romanen, som utkom 1994, är en satirisk och samhällskritisk skröna om Thatchers England. Med engagemang och bitterhet angriper Coe 80-talets privatiseringar och sociala nedrustning. Skildringen av sjukvårdens sammanbrott känns obehagligt aktuell i Sverige idag med resursbrist och vårdköer.
Men bli inte avskräckta, detta är ingen socialporr utan en hejdlöst rolig roman om makt och girighet. Särskilt dråplig är den fiktiva dagbok som Henry Winshaw skrivit, den person i den förskräckliga familjen som satsat på en politisk karriär. Men det är en svart humor i sann brittisk anda och skrattet fastnar i halsen ibland. Tyvärr syns pekpinnen lite väl tydligt emellanåt. Här finns också mycket av värme och empati, allt är inte fars.
Coe parodierar också deckargenren, både genom persongalleriet och intrigen. Han har också deckarförfattarens (som jag tycker) olyckliga förkärlek för att avliva folk till höger och vänster.Däremot frossar han inte i detaljer utan låter det hela flyta på utan att skriva läsaren på näsan. Ett intressant grepp är att han plötsligt ändrar från jag-form till tredje person. (Från "jag sade" till "Michael sade")
Boken är rasande skickligt skriven, oförutsägbar, vass och med anspelningar åt alla håll och med trådar som knyts ihop ytterst elegant. Coe låter dessutom en av karaktärerna, den galna Tabitha Winshaw, beskriva Michaels biografi som hon velat ha den, på samma sätt som Coe vill beskriva sin egen bok; "en fantastisk bok, en bok utan motstycke - till en del privata minnen, till en del samhällskritik, allt hoprört till en dödlig och förkrossande brygd."
Kan bara instämma med Ulrika; det är en gåta att en författare som Jonathan Coe inte fått mer uppmärksamhet.
|
|
|
|
